Lekhagens förträfflighet

Alltså, det här med att komma ihåg hur det var när förra barnet var litet, gör folk faktisk det?

När människor frågar hur Leon var när han var liten jämfört med Milo så blir det ofta blankt i huvudet på mig. Jag kan komma ihåg vissa saker om jag får tid att tänka lite men ska det fram ett snabbt svar så blir det oftast Äh… Det minns jag inte”. Lite parenting fail på den känner jag vissa dagar. Därför är bloggen bra att ha (när jag använder den, vilket jag är rätt kass på periodvis också).

En sak som jag inte kommer ihåg är var tusan jag gjorde av Leon när jag behövde gå på toa eller laga mat!

Satt han alltid snällt där jag lämnade honom? Uppförde han sig exemplariskt och försökte aldrig riva lägenheten, plocka i återvinningen eller äta upp alla sladdar som fanns inom räckhåll? Eller var det så att jag aldrig någonsin lämnade honom utan uppsikt? Vem vet, det är ett mysterium.

I vilket fall som helst, nu när Milo är i den här rörliga åldern (nio månader i fredags, say what?!) så sitter han aldrig någonsin still, han ställer sig upp mot allt och får kilometerlånga armar – på riktigt hur kan så små barn ha så långa armar? Han tycker skräpet i återvinningskärlet är tusen gånger mer spännande än leksakerna och sladdar är smaskens. Så det här med att exempelvis laga mat blir en lite knepigare syssla än det tidigare har varit. För några månader sedan kunde jag sätta Milo i babysittern och på så sätt utföra livsnödvändiga uppgifter men så började den lilla krabaten att vända på sig… i babysittern. Babysittern ströks alltså från listan på lämpliga platser att förvara barnet.

Då dök tanken på en lekhage upp. Tänk så smart. En avgränsad plats för alltför nyfikna ungar att spendera lite tid på då och då. Visste att jag hade sett sådana på Babyproffsen, visste att de inte var i de billigaste laget. Försökte mitt bästa att hitta en begagnad men det fanns verkligen ingen att finna i närheten av vår lilla stad. Så jag övertalade maken om lekhagens förträfflighet och begav mig sedan till affären för att införskaffa en.

Nu kan jag gå på toa, laga mat och kila ner i tvättstugan, allt medan min lilla äventyrare befinner sig i lekfull karantän, yay 🙂



Lekhagen roar även det stora barnet.

pixelstats trackingpixel

Leave a Reply