Var inte lika kul som jag hade hoppats på. Eller det var snarare läskigare än jag hade förväntat mig.
Efter en rundtur på anläggningen så fick vi en genomgång av hur man ska göra iordning sin häst inför ridlektionerna. So far so good.
Men sen skulle vi testa själva. Jag och två andra tjejer fick en gigantisk häst vid namn Darkella och jag vågade knappt gå i i boxen ärligt talat. Hur jag än försökte andas lugnt och prata med henne så kände jag hur hjärtat slog och hur nervös jag var. Allt jag kunde tänka på var att hon skulle kunna sparka mig, bitas eller klämma in mig mot Box väggen. De andra två fick göra det mesta av jobbet för jag kunde inte förmå mig att hjälpa till. Det gick helt enkelt inte.
När hästen skulle tränsas så kom ridskolechefen in för att kolla läget. Jag stod utanför och hon undrade om jag hade koll på hur man gjorde. Jag erkände då att jag inte vågade gå in. Ulrika (som hon heter) föreslog att jag kunde komma in och stå tillsammans med henne och då kändes det lite bättre men fortfarande inte helt fantastiskt om jag säger så. Sen tog hon med mig till min ridlärare och föreslog att jag skulle få en mindre häst nästa gång.
Vi hann inte med någon ridning men i nuläget känner jag att det inte gör så jättemycket. Så trots att jag frös till is i närheten av Darkella så ser jag fram emot nästa lektion och jag antar att det är ett bra tecken. Jag förstår att jag inte kommer bli fri från min hästrädsla på en gång så jag är trots allt nöjd med mitt första besök på Smedstad Ridsportcenter. Alla var jättetrevliga och jag tror jag kommer att trivas.
