Varför är det så att när man väl kommer i säng någorlunda tidigt så är det helt omöjligt att somna?
Jag känner mig rätt trött, gäspar lite och så men ändå så kan jag inte bara blunda och slappna av…
Kanske är det för att jag väntar på att Leon ska vakna. Känns så onödigt att slumra till innan dess för att behöva vakna, hämta lillkillen och sen få honom att somna om bredvid mig (för det går inte alltid så lätt).
Förhoppningen är ju visserligen att han ska sova hela natten i sin egen säng men jag är alldeles för bekväm av mig för att ta kampen att söva om honom i den. Dessutom så är det så himla mysigt när han gosar in sig bredvid mig : ) Vill inte ge upp det än.
Nehe, om jag skulle ta och försöka att sova iaf. Vem vet, ikväll kanske är natten då Leon bestämmer sig för att sova i sin egen säng hela natten. Det skulle ju vara aningen jobbigt och långdraget att ligga vaken så länge.
Godnatt alla sötgrisar där ute. Sov så gott och dröm sött.
